Mitt hjärta gråter!
Mitt hjärta gråter!
Systrar och bröder har det svårt på många sätt idag. Särskilt dom som lever i krigets kaos. Krig och förföljelser, dödande och lemlästande, våldtagningar och tortyr, är så katastrofalt hemskt att det är svårt att tänka sig in i.
Att fly till något som man inte har en aning om, eller sitta undangömd med sina barn medan bomber och granater regnar över platsen där man befinner sig. Släktingar och vänner skadas eller dödas framför ens ögon, vilket gör att man nästan dör själv psykiskt. Att inte veta om man lever om 5 minuter, om man kommer att få tag i mat eller vatten på länge är mångas vardag idag. Och allt detta är så urholkande hemskt att jag inte förstår hur man står ut!
Men människan står ut. Även om hon är skadad, torterad, våldtagen och förnedrad så orkar hon springa för att om möjligt rädda sig eller sina barn.
Var kommer den kraften ifrån? Undrar jag, som mår dåligt när jag sitter här i trygga Sverige och bara läser om krigets fasor i Syrien, Irak, Palestina, Israel, Kongo, och andra platser. Och jag får nästan andnöd av att inte kunna göra något.
Att inte kunna hjälpa dem som har det svårt är väldigt tärande! Jag känner mig djupt och riktigt ledsen över min hjälplöshet.
Jag skulle vilja vrida om tänket i hjärnorna på dessa förfärliga människor som tar sig rätten att skada och döda andra. Hur kan detta djävulska beteende få en så stark grogrund i en människa, som själv skulle lida om han blev utsatt?
Och sist men inte minst, hur kan vi sitta och se på, men inte göra något? Det är mer än frustrerande!
Om hela världen vaket ser, går samman och gör något, så hoppas och tror jag att man kan stävja väldigt mycket av dessa brott som begås mot våra oskyldiga bröder o systrar!
Vi får ju aldrig glömma vår kristna människosyn, att alla människor har ett okränkbart värde! Vi är olika, unika men lika värdefulla!
Detta borde inpräntas i alla människor från födseln!
Hjääälp!