Tankar om resan!
Nu har jag varit hemma I Sverige några hektiska dagar, har jobbat mycket, men också sovit så fort tillfälle givits.
Vad är det jag drömmer om? Vad är det som finns i mina tankar hela tiden och som måste motas bort för att jag skall kunna koncentrera mig på jobbet? Vad är det jag helst pratar om? Och vad är det som brinner i mitt hjärta?
Jo, allt jag har sett o upplevt i Kongo! Det var så oväntat starka upplevelser, och sådana fantastiska möten med främmande människor, och ett sådant uppvaknande för min person att det inte släpper taget. Hjärnan bearbetar allt om o om igen, så fort jag inte befinner mig i djupsömn.
Jag är väldigt tacksam över att ha fått göra denna resa, så att jag kan säga att jag fått helt andra referenser till livet. Jag är inte den viktigaste personen......egot har fått sig en rejäl smäll.
Jag fick lära mig vad hjälpverksamhet verkligen kan uträtta för utsatta människor, vad riktig medmänsklighet är!
Frågor jag får.
Varför följde du med på denna resa?
Jag följde med till Östra Kongo för att jag alltid varit intresserad av hjälpverksamhet, och ville med kritiska ögon och nyfikenhet se hur både HIAs och andra organisationers verksamheter verkligen bedrivs.
Vad gjorde ni där?
Vi reste runt efter ett väl upplagt schema av Dan Andersson, och besökte 4-5 projekt/möten varje dag. Mr Dan (som han kallas av ortsbefolkningen, >visade sig vara en fantastisk människa på att organisera, strukturera och arbeta. Han har under många år sett vad folket behöver, och med hans speciella kunskap och känsla för landet så har han kunnat genomföra mycket mer, och för mindre pengamedel än någon annan. Dan har införlivat duktiga människor i befolkningen att arbeta med de olika projekten, vilket ger en extra bra grund för att lyckas på lång sikt. Han är väldigt uppskattad av folket, som person och för det han har uträttat.
Jag är väldigt imponerad av det organisatoriska "tänket", planerings- o utförande-processerna, och uppföljningstankarna som verkar mycket väl genomtänkta, där även riskanalyser ingår. De olika projekten redovisas fortlöpande på ett helt oklanderligt sätt, vilket Dan har lärt ut till de medarbetare han har i projekten, vilket troligtvis är unikt. Jag har fått se och lära mig så mycket på en vecka, att det kommer ta lång tid att smälta.
Vad är det mest bestående minnet från resan?
Det är svårt att säga vad som är det mest bestående minnet så snart efter hemkomst. Men jag tror att den "geist" som spirar hos medarbetarna, Dan Anderssons sunda engagemang och arbete, glädjen hos dem som får hjälp och den vackra naturen är fast på hornhinnan för all framtid.
Hur skulle du kortfattat kunna sammanfatta dina upplevelser?
En mycket positiv upplevelse! som givit mig insikten att det går att bedriva hjälparbete som verkligen gör skillnad för våra drabbade medmänniskor! Att det känns väldigt bra att få bidraga till att något sådant kommer till stånd.
Heléne Okomdal Holmgren