Masisi-området
5-6 oktober, och Vackra Masisi. En fantastisk resa till en plats dit inte många utomstående kommer! Vi började vår resa västerut med att åka till Sake, där vi skulle titta på ett nytt jordbruksprojekt för kvinnor. Vi körde över ängar där det inte fanns någon väg, och nådde så småningom deras prunkande odlingar. Vi hälsades välkomna av ca. 20 kvinnor som sjöng och dansade för oss. Kvinnorna i projektet har fått undervisning av en agronom i hur man förbereder jorden, och odlar med växelbruk och hur man odlar med gångar emellan för att inte trampa sönder det sådda. Och de var väldigt stolta över vad de presterat, för redan första skörden hade blivit mycket större än förväntar. Detta projekt ligger på 2 år, och att få lära sig odla på riktigt sätt i gemenskap med andra kvinnor, stärker deras självkänsla! Detta ger dem bättre framtidsutsikter också, när de senare skall starta upp i egen regi. Därefter åkte vi ca 10 mil in i Masisi-området, som är en jordbruksbygd som ligger i ett väldigt stort bergsmassiv. Vi reste på slingrande serpentin-vägar som låg på mellan 1450 - 2700 m. höjd. Vägen var så dålig att den ibland inte var värd att kallas väg, då den var förstörd av regnperioden. Det var stora hål i vägen, spårigt med djup gyttja eller nedrasad jord och sten på vägen. På ett ställe hade en bro rasat, så vi fick köra ner i flod-fåran för att komma över. Detta var det enda som vår skicklige förare var lite orolig för, då han inte visste hur djupt vattnet var. Det gick bra, och då sa han att vi får hoppas att det inte regnar mer innan vi skall över här på tillbakavägen. Ibland tänkte jag, undrar om bilen håller för det här, när vi skumpade ner i en stor håla med hårda kanter, eller nu kör vi nog fast. Men jag var aldrig rädd, trots att det kändes som om bilen skulle välta ibland. Men det krävs en stryktålig stor fyrhjulsdriven Land Cruiser och en skicklig förare som är van vid dessa bergsvägar för att klara av detta! Hela detta område är så otroligt vackert, att jag bara satt o njöt. Befolkningen odlar sin mat på bergssidorna, som har mer än 45 graders lutning. Man förstår inte hur de kan gå och arbeta i sådana sluttningar! Efter 5 timmar kom vi fram till orten Masisi, och blev även här välkomnade av sång och dans på Afrikanskt vis. Det är en underbar glädje som de förmedlar med sin musik, och innerliga kramar fick jag många också. Vi åt och umgicks tills det var dags för kvinnorna att ta sig hem före mörkrets inbrott. Det åskade majestätiskt mellan bergen på kvällen när vi åt kvällsmat, och pratade om dagens händelser. Vi satt där i ljumma sommarkvällen med två led-lampor, eftersom det inte fanns el eller vatten i detta nya hus där vi skulle sova. Vi kunde inte ladda telefoner eller kameror, och det fanns ingen täckning för mobilerna. Vi fick en balja med vatten, att använda när vi skulle tvätta oss. Men det går bra att ha det så ett dygn även för en ung grabb som aldrig varit med om detta tidigare. På söndagsmorgonen var det varmt och soligt när vi åkte till kyrkan. Det var ca 400 personer i kyrkan inkl de fyra körerna, som sjöng och dansade frimodigt. Vissa av körmedlemmarna hade sina bebisar på ryggen, och det har de även när de jobbar på åkern, bär tunga bördor på huvudet eller åker motorcykel. Mycket av det vi sett här, skulle vi i Sverige bara säga, att det går inte! Vi är otroligt bortskämda! Resan tillbaka till Goma var minst lika skumpig, men jag njöt av utsikten och tänkte att naturmässigt är detta himmelriket. Väl tillbaka åt vi en god middag, och jag badade i 24 gradigt vatten i Kivu-sjön. Jag är så glad och tacksam! Helene