blogghelene.blogg.se

Allt kan inte föras till torgs!

Publicerad 2014-12-14 17:35:53 i Allmänt,

Allt kan inte föras till torgs!
Detta är ett gammalt uttryck för att "allt bör man inte prata vitt och brett om"!
Det är oftast de mest privata händelserna och känslorna som man bör sovra i, innan man talar om det för andra människor.
Men det är ju oftast dessa saker som är de viktigaste i våra liv, och borde berättas!
Jag vet dock att det är vanskligt att berätta vissa saker, för det kan röja så mycket som sedan kan slå tillbaka på fel sätt för människor. Och de som man berättar något om, kan ta illa vid sig. Men om man försöker tänka sig noga för, och ärligt berättar om viktiga saker och känslor, så känner jag att det kan göra stor nytta istället, för alla inblandade och även för dem som läser det.
Nu skall jag vara frimodig!
Idag har jag en dotter som fyller 33 år, hon är den sista av mina 4 underbara döttrar!
Men det är inte självklart att hon skulle finnas hos oss, och just idag rörde dessa minnen om i mina känslor, så väldigt att jag började gråta. Det var en gråt av lycka och tacksamhet! Och jag har känt detta många gånger förut, men inte fört det till torgs.
Jag var väldigt sjuk när det uppdagades att jag väntade mitt 4:e barn, och alla läkare försökte stötta mig i att göra abort. - Jag borde sätta min hälsa i första rummet, och tänka på de 3 barn jag redan hade, som behövde sin mor!
Min make sa att jag själv måste bestämma detta, och allt bara snurrade runt för mig. Man kan väl inte döda ett barn! Men om jag dör så är det ju synd om de barn jag redan har! Jag kände mig utkastad i rymden, och hade inte en vettig tanke i huvudet. Bara en massa överväldigande känslor som kolliderade i mig.
Kaos är ordet!
Jag grät när jag tänkte på de 3 fina flickorna som jag redan hade, och det var en gråt av lycka och tacksamhet. Jag grät när jag såg en barnvagn, och förstod att jag aldrig mer skulle kunna se en barnvagn utan att gråta av vanmakt. Jag darrade av gråt på nätterna, för jag förstod att hur jag än bestämde så kunde det bli hemskt.
Vad gör en liten bräcklig människa i en sådan här situation, frågade jag mig då?
Jo, hon ber till Gud om hjälp!
Han som har skapat både mig, mina 3 barn som redan finns, och välsignat fostret i mig, han måste ju veta vad som är bäst för oss alla!
Jag bad innerligt och mycket om hjälp, för jag visste ju att jag blivit bönhörd förut.
Och det dröjde inte länge förrän jag kände ett lugn och en styrka infinna sig, och jag grät inte längre! Och jag tackade Gud för detta och visste att han skulle hjälpa mig i detta svåra beslut.
När jag kom till doktorn någon dag senare, kände jag mig både frimodig och stark, trots att jag gick på darriga ben och två kryckor.
Vi satte oss ner och doktorn sa att hela teamet hade diskuterat situationen, och de ville alla verkligen förorda att jag gjorde abort, för annars kunde de inte säga hur det skulle gå med min sjukdom.
Jag hörde vad som sades, men tog inte in det riktigt. För där fanns en annan röst samtidigt, som sa: jag överger dig inte utan ger dig den styrka och kraft du behöver!
Du vet att om du lever med mig så kan du leva frimodigt, sa Guds-rösten!
Jag hade hört detta förut, och det hade burit mig, så jag sa!
Någon abort går jag inte med på! Har Gud välsignat mig med ett barn till, så kommer han att hjälpa mig igenom detta!
Doktorn gick ut och hämtade 2 andra doktorer, och de satte sig ner och började prata snällt med mig, som om jag var en labil, psykiskt sjuk person som behövde ledning för att inte göra något dumt.
Men jag kände mig bara starkare, säkrare, gladare, och mer o mer frimodig! Så jag stod på mig, och sa att så här får det bli, jag vill föda detta barnet också.
En doktor med Italienskt humör, blev arg och sa: då får du skylla dig själv, och vi inte kan hjälpa dig mer.
Men jag blev inte rädd. Jag kände så starkt att jag redan hade den allra bästa hjälpen, och den kom ifrån Gud!
Detta var inte lätt att prata om för alla, och väldigt många ifrågasatte naturligtvis mitt beslut.
Men allt gick väl, och vi fick en jättefin flicka, och jag var jättelycklig trots att jag nu var ännu sjukare och knappt kunde bära henne. Jag fick sitta framför brasan och amma i lugn och ro, och storasystrarna var så hjälpsamma med skötseln av den lilla dockan. Och vi fick en härlig julhelg där lyckan överglänste allt annat.
Tack gode Gud! för att vi alltid kan få den hjälp vi behöver.

 

Kommentarer

Postat av: JoHo

Publicerad 2014-12-15 20:13:48

Heja du! Att lyssna och be om hjälp och finna styrka i det. Fantastiskt! Och modigt av dig att skriva om det!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela